Kombon Friberg/Svensson har under en längre tid letat efter den perfekta termosmuggen i hopp om att spara in ett par slantar per dag. Eftersom vi båda är tenarkomaner av det mer extrema slaget så resonerade vi som så att det är betydligt smartare att investera i en värmehållande sak än att köpa koppar för 12 koronas varje dag. MEN, vi har redan fått slänga ut en mindre förmögenhet (säkert en månadskonsumtion av caféets engångskoppar) eftersom det visat sig att många antingen läcker eller inte håller värmen längre än det tar att låsa dörren. I vissa extrema fall gör den inget av det.



För att ni kära läsare inte ska göra om samma misstag som vi och testa på alla muggar som finns från åhlens, starbucks eller clas ohlson tänkte vi nu dela med oss av våra erfarenheter. Vad du än gör; köp absolut inte åhlens svar på termosmugg. BIG NO-NO. Om du inte är ute efter något som blöter ner hela din väska och inte riskerar att bränna dig på tungan, i det avseendet är den perfekt.

Vinnaren blev utan tvekan.. *trumvirvel*.. den längst till vänster signerad märket termos, passande nog. Köpt på finfina classe ohlson. 


 

Att vi aldrig lär oss, jag och Emelie. Vi har fått det bevisat så många gånger förr och ändå fortsätter vi att göra om samma misstag, gång efter gång. Att ställa upp på vimmelfoton, VARFÖR LIKSOM?

Emelie har (ursäkta älskling) dubbelhaka och en blick som uttrycker stor skeptis. Jag har sämre hållning än quasimodo, ser sådär jobbigt bajsnödig ut i ansiktet och vad i hela friden har hänt med min arm?

Mina älskade sambos var i Skövde över helgen så för att fylla ut trean i Johanneberg kom en skånebrud, två västeråsare och en familjär skövdetös för att förgylla kvällen. TACK!

För närvarande ligger jag i sängen, lyssnar på kent och skrattar åt hur jag konstruerar meningar vid halv fem på morgonen.

+ staden Göteborg + termosmuggar som håller värmen längre än 30 min +  att träffa så många roliga människor på så kort tid + meningen "aah nämen jag är på vagnen nu" + öl för 29 kronor + bästa johannebergfamiljen inkl. hund + skånska och alla andra charmiga dialekter som beblandas i en klass + sambo-ricards skratt + att promenera längs avenyn VARJE dag + människor som inte heller kan sitta stilla när de hör bra musik + tillgången till badkar + faktumet att jag diskar snabbare än diskmaskinen hemma + löprundor i solsken + kanelbullar som man faktiskt inte orkar äta upp + den som kom på fenomenet bag-in-box + att hela familjen Friberg är samlade i Götet nästa helg + Simon och ekarna + när läsare kommenterar (HINT!) +

Igår var det pubrunda som stod på det ökända nolleschemat så imorse när alarmet gick igång vid sju ville jag bara slänga ut phonen genom fönstret. Efter att ha dealat med mig själv kom jag i vilket fall upp och begav mig till skolan för seminarier. Fyra timmar senare gick jag glatt ut därifrån med Emelie, vår nyfunna vän Johanna och hennes pojkvän i släptåg. Spirorna styrde vi mot Haga där vi åt världens största kanelbulle. Jag som är en gottegris definerad trodde att jag lätt kunde mumsa i mig en själv men icke sa nicke. Efter halva gav jag upp och kunde konstatera att för mycket kanel gör en sjukt illamående.

Ikväll var planerna att gå ut igen men eftersom jag inte är 19 längre får det vänta tills imorgon. Kvällens entertainment blir istället bio då Simon och ekarna tillsammans med popcorn ska underhålla oss i Bergakungens salong. Det enda jag kan klaga på i livet är att vi sitter längst fram (garanti för nackspärr imorgon) och att det är fel Skarsgård som har huvudrollen. Men vad gör det!?  

Om det är någonting jag noterat sen jag flyttade mitt arsle till Götet så är det hur aggressiva och egocentriska folk blir på spårvagnar. Särskilt nu i snötider. Gud, dessa vagnar tar verkligen fram de sämsta sidor ur oss människor!

Vid påstigning av rälsfordonet är det KRIG om vem som kan komma först på och därmed knipa bästa platsen, och man skyr inga medel. Skit i att folk ska ut före och att man i förbifarten knuffar omkull en gammal tant med en liten rullator, för en fin sittplats det ska man ha. Gärna jämte ett fönster och långt bort från vagnens alkisar.  Då har man lyckats! Skulle man mot förmodan dra vinstlotten att hitta två lediga sittplaser jämte varandra lägger man givetvis väskan på den ena platsen för att eliminera risken för att behöva kommunicera/råka röra en annan individ.

Och att folk är gamla eller har barn, det skiter man också fulla fan i. Bonnatösen i mig befinner sig i  ett chocktillstånd! I fina lilla Skövde frågar man alltid om pensionären som gjorde bussen fem minuter försenad av att bara dra busskortet om han vill sitta och man brukar dessutom slänga ett par vänliga ord med vederbörande. Här tittade en mamma med stor skeptis på mig när jag frågade om jag kunde hjälpa till med barnvagnen.

Nu beter sig alla givetvis inte såhär utan jag kryddar i vanlig ordning. Sen älskar jag för övrigt att åka kollektivt i Göteborg, det känns lite cosy på något vänster. Allra mest gillar jag dock att säga att "jomen jag är på vagnen nu". Fatta hur hög Götetkänslan är i den meningen är!

Holy mama vad det har hänt saker på bara en vecka. I hela mitt liv har jag aldrig träffat så mycket nya männsikor och fått så mycket världsomvändade intryck som under veckan som gått. Min hjärna går på högvarv och minnesbalken jobbar febrilt för att komma ihåg alla nya namn, att hitta rätt i Göteborgs spårvagnsvärld och att minnas vilka hemsysslor man skulle ta sig för under dagen. Lägg därtill lite sömnbrist och ni hittar en slutkörd Emma!

Kul, det är något som den här stora saken att börja plugga är. Särskilt nu i början med all nollning och nya utmaningar. Sen är det förbannat intressant också, ska tilläggas. För första gången i livet får jag läsa något jag själv valt och det är för jäkla häftigt att plugga med inställningen att jag verkligen vill lära mig istället för att bara plöja igenom texter i syftet att få bästa betyg.

Ni får ursäkta bildkvaliten på fotona men systemkameran ligger lika orörd som tacoköttfärsen i frysen (dålig grej med att flytta hemifrån är storkoken som man lätt blir trött på. Föregående vecka överdoserade vi mängden taco med vad som anses normalt och får nu lite lätta kräkreflexer så fort doften av den mexikanska rätten når våra näsborrar.) Skärpning!

/Emma

Att flytta till Götet känns redan nu, efter ett par ynka dagar, som ett av mina bästa beslut i livet. Jag kan utan problem skriva en lista på flera sidor om hur bra allt är, men det hade inte varit jättelajban läsning så här kommer det tradiga, bittra och sketna med att flytta hemifrån:

1. Avsaknaden av diskmaskin. Att diska har helt plötsligt fått en helt ny betydelse. När mamma hemma i Skövde bad mig att ta ordning på tallrikarna satte jag bara in dem i diskmaskinen och lät den kära elektriciteten göra jobbet. Nu blir diskningen en procedur på betydligt längre tid och som resulterar i nariga händer och en trött rygg. I vissa få förundrade fall kan den dessutom bli våldsam:



2. Saknaden av älskade mamma och pappa, givetvis. 

3. Att bara ha två nycklar på tre personer. Blir lite "Jaha vem vill bli utelåst idag då?" liksom. 

4. När tre personer ska dela på en toalett kan det lätt bli kaos. Än har det inte varit några problem då vi har gått upp vid olika tidpunkter men jag skådar kommande krigstider. Fördel Friberg då jag har cirkus en meter till den populära WC-stolen.

5. Lokalsinnesbristen blir plötsligt väldigt tydlig. Jag tackar gud, buddha, allah, tekniken och allt däremellan för Google Map. Utan den appen hade jag fortfarande inte kommit hem än.

I veckan gjorde jag något så pinsamt som att googla mig själv. Lite självbekräftelse sådär mitt i veckan. Första bilden som kom upp som rör mig är den här:
Både bilden och faktumet att jag sökte på mig själv är djupt, djupt tragiska.

Nu var det ett tag sedan vi hördes, bloggen och jag. Anledningen till det är inte mer komplicerad än att livet har hänt och att jag därför helt enkelt inte hunnit skita ut några inlägg (sen har internetåtkomsten varit lika begränsad som den var i Laos också). SÅ, för att catcha up lite så kan jag dra dagarna som gått lite snabbt för er:

Söndag: Jag packade ner ett helt liv i kartonger, kassar och resväskor för flytt till semihuvudstaden. Mamma körde bilen och jag agerade världens sämsta co-driver, men efter att ha varit på lite villovägar lyckades vi både hitta till lägenheten och till Sveriges stolthet IKEA. Några timmar på trevligaste lagret och jag hade hittat allt jag behövde. Väl hemma i Johanneberg sattes mina och mammas manliga sidor på prov då vi fick mecka ihop alla saker själva i sann ikea-anda. Efter ett par timmar lämnade mamma mig och jag lade mig med träningsvärk, huvudvärk och värk i hjärtat.

Måndag: Vaknade för första gången upp i nya sängen, nya lägenheten och nya staden. Herregud, jag kände mig mer vuxen än många vuxna. Frukost konsumerades tillsammans med mina sambos Hanna och Ricard (ingen av dem är min partner, just a notice). Den sistnämde fyllde dessutom år så på kvällen kom Emelie över på lite kalasmys och blev min sovkompis för natten (Emelie är inte heller min partner, just a notice 2). 

Tisdag: Gick upp tidigt och sprang med min kära Svempa i Slottsskogen. Väldigt fint ställe att springa på, för övrigt! Under vår runda såg vi både knubbsälar och hunkiga joggare. Vet inte vad som orsakade störst intresse.

På eftermiddagen mötte vi upp Thure som vi träffade på Bali och i Thailand (för er som följt bloggen länge så är det han med den konstiga hållningen. Förlåt, internskämt) men även hans supertrevliga kompis Sandra. De berättade det mesta om Göteborgs uteliv vilket vi tacksamt tog emot med öppna armar. Kvällens timmar i Sveriges troligtvis café- och regntätaste kommun spenderades i Emelies väldigt trevliga etta.

Onsdag: Började återigen dagen med en löptur bara för att komma på att det SUGER att bo högst upp på ett berg. Mjölksyra deluxe! Å andra sidan kommer jag få världens booty om jag bor kvar här i några år, vilket med tanke på partnersaknaden borde ses som positivt.

Resten av the day har jag irrat runt på stan och inhandlat det obligatoriska spårvagnskortet. Aaaah, nu känner jag mig som en riktig Göteborgare!

Inatt: Kommer jag ligga sömnlös eftersom skolan börjar imorgon. Tankar om vad man ska ha på sig, hur nollningen kommer vara och andra stora världsproblem är förmodligen det som kommer kretsa runt i min skalle.

/Emma

Fredagen den 13e var gårdagens datum och vi får vara nöjda med att värre saker inte hände oss. Emelie spillde makrill över sig medan Emma halkade på köksgolvet (raggsockar på parkettgolv) och fick tokvarmt tevatten över sig samtidigt som hon utökade blåmärkslistan. Vi hade räknat med mer brutala saker, som brutna ben och så. Men icke! Vår otur kanske har vänt!

På kvällen gjorde vi livet surt för de andra gästerna på Glädje med våra höga skratt och opryda samtalsämnen. Men bartendrarna jublande troligtvis ur högan skyn med tanke på alla drinkar vi beställde in. Roligast på kvällen var ändå när en av Max kompisar efter mycket tjat lyckats övertyga Emma om att hon skulle ha en till drink. Emma, som redan en timme tidigare kände att den sista alkoholdroppen för kvällen var drucken, proppsade på och ville absolut inte bli bjuden på annat än vatten. En kopp te hade förresten gått bra också, vid närmare eftertanke. Hur som haver så går killen och beställer två drinkar. När han kommer tillbaka har han fått med sig två MJÖLKDRINKAR från den hårdjobbande bartendern och verkar väldigt nöjd med sitt val av spritblandning. Tills Emma säger att hon är laktosintolerant. Hans min i det ögonblicket, det kan man leva på länge.

Ni som sett filmen No strings attached och liksom jag förundrats över den finfina PMS-spellistan som Ashton Kutcher har gjort i ordning till sin flickvän/date/kompis; Well, klicka på bilden och ni har en fin period mix att lyssna på när magen kniper! Here you go!

1. Varför följde jag inte med overseas och kikade JVM? VARFÖR? Ångerkänslor tio av tio.
2. Hur mycket choklad krävs det för att äta ihjäl sig?
3. Jag är jävligt lycklig. Har troligtvis överkonsumerat det ordet under de senaste månaderna men det är inte så konstigt när man har världens finaste men knäppaste familj och vänner.
4. Jag ska flytta HEMIFRÅN om några dagar. Homies, här snackar vi vuxenpoäng!
5. När man läser bloggar om guldfirandet blir jag presenterad som Max Fribergs flickvän. HAHAHA! Dör lite varje gång. Vill passa på att dementera detta rykte. Jag är hans storasyster. Det vore därför mycket opassande om jag var hans flickvän också. Slut på oklarheter.

/Emma

Jag är en av få som inte förbannar snöns nedkomst till våra svenska marker. Jag tycker det är helmysigt och vackert som sören. För min del får det gärna ligga kvar till mars då våren gott kan komma. Hör ni detta nu, vädergudarna! Igår tog jag och en brunbränd snygging direkt hemkommen från Aussie våra spiror uppför Skövdes höga berg och njöt av både vackert landskap, sällskapet och klementiner.

07.15 hämtade ett trött par Ljunggren upp mig för färd mot den fina hufudstaden. Fyra timmars bilåkande senare var vi framme vid Arlanda där vi blev hänvisade till den svenska flygplatsens konferenslokaler där vi skulle få trängas med journalister om bästa fotoplats. För er med 0% hockeyintresse som inte fattat galoppen: vi skulle fira och träffa våra kära JVM-guldmedaljörer. STORT! Så kom så äntligen bussen med våra underbara killar. Vilket mottagen de fick!
Intervjuer, tal och till och med ett pressmeddelande från knugen och Sill-Fia följde och killarna verkade mer än glada. Sötaste för dagen var utan tvekan förbundskaptenens son som fick posera med Max och även prova hans guldmedalj. En sån unge vill jag också ha!

Är sjukligt trött på alla nyårslöften om att man det här året ska bli så perfekt, SÅ PERFEKT. Det slutar ändå alltid med att man sitter där med chipspåsen, otränad och inte det minsta glittrande. Minnet av vad man lovade sig själv har för längesedan seglat iväg och bara efterlämnat en gnutta ångest och tanken om att man kan börja ett bra liv nästa år istället. Eller nästa måndag, om paniken är för stor.
 
I år ska jag bara koncentrera mig på att må bra. Och att vara mig själv. Inga jävla en-veckas-löften om att inte äta godis eller att springa sju gånger i veckan som inte är bra annat än i syftet att framkalla ångest. Uppmanar alla kära läsare att tänka likadant.   

Sitter fortfarande med glädjetårar rinnandes nerför kinderna och är så jäkla stolt. Sverige har vunnit JVM-guld och det är så förbannat stort. Min lille plutt är med och gör en helsikesturneringen (ursäkta skrytet men har väldigt svårt för att låta bli). Var lycklig och fira nu, brorsan! Du är så jävla värd det här!

Läsarsiffrorna har helt sonika ökat lavinartat på bara några dagar. Misstänker starkt att en viss hockeydedikerad brorsas jvm-spel har något med det att göra. Men är inte helt säker. Kan ju vara så att folk nu i efterhand ser storheten med vår reseblogg?!

Hur som haver tänkte jag bjussa på ett frukosttips (aaah, intresseklubben antecknar). Keso med mango/hallon i kombo med morgontidningen, en kopp te och kent är en så jäkla bra start på dagen att jag bara kände att alla med internetuppkoppling måste ta del av det. Jag vet att ni läsare nu är besvikna över ett så fruktansvärt tradigt inlägg då 95% antingen har klickat in sig här för att få restips eller för att läsa något om Maxxie. Men så är det, jag är inte roligare än såhär en torsdagsmorgon. 

/Emma  

Idag snörade vi återigen på oss skridskorna och antog rollen som isprinsessor. En roll vi gjorde så bra att en man kom fram till Emma och frågade om hon var konståkerska och vad hon tyckte om skridskotaggar. Efter att ha ramlat runt lite och -trots våra hockeygener i blodet- förlorat i hockey mot ett par 96-er åt vi den sedvanliga fikan och skaffade oss urinvägsinfektion. Mycket trevlig eftermiddag.

Skypade igår med min lille plutt och kände mig nästan lite hel igen. Idag vankas det semifinal och jag är ett nervvrak definerad. Ni som kommer hem till mig sen uppmanas att ta med en flaska vin eller annat lugnade (mamma, jag är IRONISK här). HEJA SVERIGE!

/emma

Väldigt spontant och i brist på vett bestämde vi oss den 30 december för att spendera nyåret uppe i Sälen, så vid sju på morgonen under 2011-årets sista dag tog undertecknade plus Hään&Carr bilen upp till kallare trakter. Emma somnade såhär i bilen och började nyårsfirandet med ryggont.


Efter en strålande körning av Svempa var vi framme i Lindvallen. Termobrallor sattes på och det medhavda fikat packades med innan vi tog sittliften (fyfan för höjder) upp till bergstoppen. Skitfin dag med både solsken och fantastisk utsikt.









Trots att vi aldrig stod upp på ett par skidor under dagen vankades det afterski vid tresnåret. En helmysig irländare (eller var han från skottland?) underhöll med skönsång och vi skaraborgare varvade en-liters-öldrickande med allsång. Sjukt roligt!






Vid nio hade vi både smällt i oss en förtjusande nyårsmiddag och gjort oss i ordning. Tolvslaget firades utomhus med en massa Skövdebor och raketer. Tack alla inblandade för en toppennyår som hade det mesta! (Var vänlig notera att inlägget är grovt censurerat.)