Onsdagar är jag som tidigare nämnt ledig, vilket innebär bildbomb eftersom jag både har tid och ork att släpa med mig min tegelsten till kamera.
Denna morgon började med superfrukost; en stor kopp te och keso med banan. Så jävla gott! När jag lade mig igår längtade jag riktigt till att jag skulle vakna eftersom jag skulle få äta så god frukost, vilket egentligen borde klassas som att vara lite halvt dum i huvudet. Ingen normalt funtad människa längtar efter att gå upp tidigt och lämna sköna sängen, särskilt inte för en liten mejeriprodukt med frukt. 
 
Efter frukosten fastnade jag i vanlig ordning framför dumburken och varierade facebookstalkning med att läsa igenom iq-befriade bloggar á la Kissie. När jag hade suttit en stund kände jag att fler och fler celler lämnade hjärnkontoret, så då övergick jag till att attackera det stackars plommonträdet i jakt på mer mat. 


När jag ändå var igång med att underhålla magen var det lika bra att göra lunch också. Wok och cous-cous åkte ner i födoröret innan jag hoppade på den halvt fungerade cykeln mot resecentrum. Jag borde verkligen göra något åt cykelhelvetet för det hörs på ett hundrametersavstånd att jag kommer. Dunk-dunk-dunkdunk-dunk-dunk-dunkdunk låter det, men eftersom ringklockan också är trasig så gör det vid närmare eftertanke inte jättemycket att cykeln är högljud.   

När jag anlände till Skövdes ställe för sprit- och knarkdeals (aka resecentrum) tyckte jag att folk stirrade en väldans på mig. Jag undrade om jag hade en såndär wow-dag då jag var ovanligt snygg, men dessa tankar försvann lika snabbt som de hade kommit när jag tittade ner på mina brallor. Då hade jag lyckats spräcka jeansen under cykelturen, och naturligtvis var gud inte nådig utan satte revan mitt i skrevet. Score!

När jag klev av bussen fick jag gå ett bra tag i olidlig värme innan jag kom fram till mitt slutmål Skara Sommarland. Jag förbannade både en och två gånger att jag hade valt svarta jeans och mc-boots för min vandring, men jag sjöng ut min ilska genom att högt och med tondöv stämma vråla and I would walk 500 miles and I would walk 500 more. Sångterapi mot agressioner is the new black har jag hört!

Efter att ha missat första bussen tillbaka (där for dagens andra grova svordomsmassa ut från flabben) hamnade jag till slut i min home town vars namn man inte kan uttala utan att låta bonnig. Där väntade en fika och en hobbyamerikan på mig och kompenserade genast upp den dåliga eftermiddagen. 

Dagen avslutades senare med en powerwalk med Carro och Emelie som inte varade längre än det fina vädret, så motionen ersattes med onsdagsmys. Ibland älskar man vädergudens timingar.

/Emma  
 

1. Jag har lyckats få upp spalten med alla arkiverade inlägg! Nu återfinns den längst upp och inte under allt vi skrivit. BRA DÄR! Kräver egentligen ingen större hjärnkapacitet, men har man inte sysslat med bloggdesign tidigare så kan alla dessa jävla koder göra en rätt jävla förbannad. 

2. Mina läsglasögon har hittats! Äntligen kan jag se vad jag skriver ordentligt (alla tidigare stavfel skylls på frånvaron av dessa förbättra-synen-saker) och jag kan läsa tidningen utan att behöva kisa med ögonen. Vardagslyx!

3. Hela skafferiet är fullt av choklad och jag har inte ätit en bit idag (än). Att jag har sån bra karaktär när klockan är nio på morgonen hade jag inte en aning om. Borde nästan firas..

     
Lite fan-vad-jobbigt-kuriosa: Mitt hår! Jag är naturligt lockig och dagar då jag vaknar såhär får jag välja mellan att spendera en timmes närgången kontakt med plattången eller helt enkelt inte lämna huset.
/Emma

Just nu är det Melissa Horns nya Under Löven och Innan jag kände dig som går på repeat i iphonehörlurarna. Så fina, precis som alla hennes andra sätta-ord-på-känslan-texter. Nu längtar jag till den 14 september då resten av albumet släpps. CRAVINGS!
/Emma  

För er som är lika inbitna HP-fans som jag är och inte riktigt kan få nog av Mr Magic finns det en sida med all möjlig fakta om vår favorit och hans trollkarlsvänner. Perfekt i dessa tider då i alla fall jag inte riktigt kommit över sorgen att det faktiskt inte kommer komma några fler historier om Harry.

Klicka på någon av bilderna så kommer ni direkt till wizard-heaven. ENJOY!

Älskar världens bästa Sanna! Bjussar både på skratt och dubbelhakor när vi ses!

Den sista helgen i augusti varje år anordnar Skaraborgs största stad Matfestivalen, också känt som Skövdeungdomsfyllans nationaldag. Meningen med spektaklet är att man ska gå runt och käka, så därför är det ingen högoddsare att jag har besökt stället både igår och idag. Emma + mat är alltid en vinnande kombo!

Bäst: Festivalbananen, alla dagar i veckan. Det är typ därför man går dit.
Sämst: Varför har Langosmannen kapitulerat och försvunnit?

Mitt och Emelies nya sätt att bränna kalorier involverar både åtta hjul och en avdankad hockeyhjälm. Bilister skrattar öppet åt oss och skrubbsår på benen skapas, men satan i gatan vad roligt det är.

Trots att jag åkt konståkning och är rätt hemma med ett par skridskor på fötterna lyckas jag se maximalt kissenödig ut när jag åker. Därav alla skratt, kanske.

Igår när jag lunchade åt jag enligt menyn fläsk filé med gorgonzola sås, och idag när jag öppnade tidningen fick jag se denna annons..

Man lyckas inte bara med att särskriva en gång utan TVÅ i en och samma annons! Särskrivshataren och den blivande svenskaläraren i mig får en panikattack och bryter samman ett slag. Har man ingen som läser igenom möget innan det publiceras och hamnar i 50 000 människors händer? Eller varför inte pröva google om man är osäker? All cred ändå till annonsören att ordet höstnyheter åtminstone blev rätt.

Alla har vi våra småsaker som vi stör oss till tusen på, och särskrivning är min svaga punkt. Men det är inte bara det att jag blir irriterad när jag ser att ett ord har delats upp i två delar, utan saker och ting kan faktiskt få en helt annan betydelse om det särskrivs. Ta bara Kassaarbetare sökes, som blir kassa arbetare sökes. Det känns ju inte jättelatjo att söka till det jobbet, eller hur?! Eller som min rubrik; den handlar minnsann inte om särskrivning utan om ett sär som skriver (vilket i och för sig är delvis sant), men ni ser hur galet det kan bli. Så snälla, SNÄLLA alla journalister/restaurangägare/annonsörer/webbbutiksägare, när vi skriver något som når den stora massan kan vi väl försöka få det rätt? Så slipper jag ligga och vända mig i graven när den tiden är kommen. 

Så. Nu har jag fått ur mig lite svenskabitterhet. Skön..t.

/Emma  

Väckarklockan ringde okristligt tidigt denna morgon eftersom pappa Skåningen fyllde år och skulle firas. Frukost på sängen blev det inget med, men skönsång och en hel drös med paket signerat H&M fick han. Extreme wardrobe makeover, CHECK! 

Varje onsdag är jag ledig så jag passade på att ta sovmorgon deluxe när pappa hade åkt iväg till jobbet. När jag sen vaknade, utvilad och fräsch, fick jag ett städryck och dammsög halva huset, handtvättade min klänning och sorterade böckerna i mitt rum. Pluspoäng på karmakontot!

När uret slog halv två hoppade jag på min halvt punkterade hoj och började trampa ner mot centrum. Jag hann med att tampas med både ösregn och arga bilister innan jag var framme. Väl där mötte jag upp min forna arbetskollega Alma och vi tjötade ikapp över en lunch på Mamma Mia. Sjukt god mat, för övrigt. Den som berättar hur många kalorier det var i såsen får stryk! 
 
Efter lunchen spenderade jag en evighet inne på apoteket. Jag vet inte vad det är med nya mediciner och hokus-pokus-tabletter som gör mig så jäkla intresserad, men något visst är det. När jag till slut fick arslet därifrån begav jag mig till Sveriges stolthet; H&M. Där provade jag plagg efter plagg innan jag kom på att jag har shoppingstopp på allt vad höstkläder heter. DAMN! Så då gick jag och köpte tekoppar istället. Kan ju inte komma hem tomhänt, liksom.

Tjejfika big time med destination rådhuset var nästa stopp. Koppar med te avverkades i samma takt som skratten och samtalsämnena, och jag svor högt för mig själv när jag var tvungen att åka hem. Varför har inte dygnet 36 timmar?

Än var inte dagen slut, för när jag kom hem så vankades det födelsedagskalas för pappsen. God mat, mer skönsång och en väldigt rolig släkt får sammanfatta kvällen! Grattis pappi!

/Emma

Just nu sitter jag och skakar värre än Japan under jordbävningstider, och jag har ont i hela kroppen. Man skulle kunna tro att jag lider av extrem feberfrossa alternativt att jag är halvdöd, men så är inte fallet.

Jag har nämligen tränat. Ordentligt. Så hårt att svetten gjorde mig hal som en ål och att mina lår bestod av mer mjölksyra än av fett. 75 minuter spinning och en timmes funktional toning.

Kommer jag upp ur sängen imorgon ska jag tacka både gud och buddha flera gånger om.

/Emma

Bild: tv3.se

Har ni inget för er på en vanlig måndagskväll är de svenska hollywoodfruarna att starkt rekommendera om ni är ute efter helt iq-befriad tv-underhållning. Montazami känner vi sen tidigare och jag undrar alltid vilket lugnande medel hon går på. Vilket det än är skulle jag gärna vilja ha det också!

Isabel (überbitchen) och Agnes-Nicole (hon som är lite lätt sinnesstörd) har varit med tidigare säsonger, så ny för i år är någon gammal ex-modell vid namn Gunilla. Och helt ärligt, jag finner inga ord för henne! Mer självupptagen och falsk kvinna får man leta efter! Det här kan bli riktigt, riktigt kul.

Det enda negativa med att åka till Asien är alla dessa dumma vaccin man måste ta innan. Dumma är väl egentligen fel ord att använda när det är skydd vi pratar om, men det är allt bra irriterande att det är så satans dyrt. 35 stycken Carl von Linné har redan åkt från plånkan, och då har vi inte ens köpt alla tabletter än.

Jag och Emelie vaccinerar oss på underbara Vaccinationscentret i Skövde. Förra gången vi var där tog det tre timmar att komma fram till doktorn så vi passade på att ha picknic, mitt bland gymmaskiner och ungar som skrek JAG VILL INTE!  Det såg ut såhär:

Nu ska jag förbereda en termos med te så vi klarar oss de närmsta timmarna framöver. TJING-TJING!

Att rulla klot stod på schemat denna lördagseftermiddag och moståndet bestod av familjen, minus den hockeyprostituerade och förlorade sonen. Pappa förnedrade både mig och morsan genom att klå oss med över hundra poäng, men jag har i alla fall lite heder kvar eftersom jag inte kammade hem jumbopriset.

Mamma var den som stod för flest svordomar, vilket är ganska logiskt med tanke på slutresultatet. Hon och jag delade dessutom på fan-inte-i-rännan-igen-priset då vi lyckades få klotet ur kurs inte mindre än sju gånger. Men sen fick vi våra strikes och sparear också, så frid och fröjd hos familjen Friberg!
/Emma

I onsdags var planen att få bort min illa dolda utväxt, och visst fick jag bort den. Vad jag däremot inte hade räknat med var att få ett par gröna slingor på köpet. För det är vad som kan hända om du går från mörkblond till brunett, vilket känns ungefär lika kul som att få ett lexikon i julklapp när man trodde att det var den senaste HP-boken som låg under granen. Man känner sig lite lätt lurad, liksom.  

Man kan säga att jag genom de här svagt gröna slingorna har nått någon form av rekord vad gäller olika hårfärger under 6 månader. På ett halvår har jag nämligen gått från svarthårig till tigerrandig till guldhårig till blond till råttfärgad till ljus och nu till det senaste - mörkhårig med gröna slingor. Egentligen är det ett under att jag har något hår kvar över huvud taget.
/Emma

Så länge jag kan minnas har jag alltid tävlat. Var det inte inom sport så var det inom något annat; allt från den som hade mest blå ögonskugga i femman till den som kunde rapa alfabetet fortast. Eller som jag och brorsan gjorde när vi bilfärdade genom Europa när vi var små; den som kunde bevara sina Chicken McNuggets längst.  

Man kan säga att jag blivit skadad för livet. Tävlingsmänniska är ett annat begrepp. Hur som haver så har jag svårt att se grannen i gympasalen göra mer armhävningar än vad jag gör, och när jag är ute på en joggingtur har jag kommit på ett alldeles eget plus/minussystem. 

Jag hatar att bli omsprungen och älskar att springa om, där har ni grunden i mitt system. För varje person som springer om mig får jag ett minus, och när det tvärtom är jag som har den höga speeden, då är det plus som läggs på kontot. Ni fattar galoppen. Har man riktigt otur kommer det vältränade Hagen-gänget i en grupp om 30 och springer om en. Då kan man lika gärna börja gå.

För att göra det lite mer komplicerat har jag vissa personer som ger lite mer plus och vissa som ger lite mer minus. Att springa om en vältränad kille under 25 (2+), en cyklist (3+) eller någon från Skövdes elitsatsande lag (4+) är något som uppskattas lite mer. Om däremot en 60+-gubbe (-2), en tjej i rosa sammetsoverall (-3) eller pappa (-4) springer om mig så ryker det rejält med poäng från plussidan.

Och ja, jag vet om att det här inte direkt är normala tankar.

/Emma 

 

...blir att färga motorvägen jag har mitt på huvudet eftersom den har växt och blivit fem-filig.
/Emma

Min sängkamrat för natten blir datorn och den tredje OC-boxen. Nu jäklar i havet ska det bli maraton och nostalgi! Nedan lite favoritcitat från killen som var min drömman vid fjorton års ålder; Seth Cohen!

Seth: Fair enough. Where are you going?
Ryan: I don't know. New town, get a job somewhere, save some money.
Seth: Great plan. Sounds like you've given it a lot of thought.

Sandy: Since the minute you were born, I knew I would never take another easy breath without knowing that you were all right.
Seth: So, I'm like asthma?

Summer: Who gets passed by a van full of nuns? Oh wait, who? Cohen does!
Seth: Well, they have God on their side okay, Summer? I'm not going to beat Jesus.

Summer: You're in my house.
Seth: And you're dressed. I wonder who's most disappointed.

/Emma

Två veckors ledighet har helt klart satt sina spår. Holy mama, jag är precis slut i både kropp och huvud efter första arbetsdagen efter semestern. Tur att jag både har stans roligaste jobb och trevligaste kollegor! 

Måndagar brukar inte direkt vara my favourite day of the week (säg nån som gillar måndagar?), men ikväll var den fin som sören. Tre-rätters där jag inte lyfte ett finger för att hjälpa till och skönaste töserna gör att den här måndagen har stor kapacitet att utmana lördagen om bästa-dagen-i-veckan-priset.

Wänghultan var den som höll i spektaklet eftersom hon ska bli hockeyfruga på heltid och alltså lämna oss andra för de lite mer sydligare trakterna av Sverige. Flickan ska plugga också, värt att notera, så ni inte tror att hon ska konvertera till latsidan.

Amanda var den perfekta värden/kocken/drinkmixarn. Stående ovationer!

Den här granna tösajäveln var det sjukt kul att se igen! Hon stod också för kvällens fakta då hon berättade att man bara är sex steg ifrån varenda människa i världen. Närmare förklaring krävs: Jag känner Hannas syster, som var aupair hos en familj där pappan känner USAs vice president och som i sin tur känner presidenten. Jag är alltså bara fyra steg från Obama! POOOOW!!

Tio kilo senare har jag nu dumpat min bakdel i en sjukt skön soffa och orkar inte ta mig upp. Magen skulle kunna befinna sig i åttonde månaden, utan tvivel. Ett definitivt tecken på att maten för kvällen var lite för god.
/emmma

Jag och mina partners in crime har sagt att vi ska försöka bli mer nyttiga, vilket kort och gott innebär att vi ska sluta hetsäta kakor/godis/chips. Detta är dock inte lätt när Maxi har erbjudande som det här..

eller det här..

eller varför inte det här..

Asså vad i hela friden? Kan de inte rea ut linfrön, broccoli eller toapapper istället? Helt plötsligt är det VÄLDIGT jobbigt att gå till affären och bara köpa mjölk.

När jag var där igår för att köpa keso hade Maxijäkeln dessutom "fyra chokladbollar för 10:-". Jag lyckades dock undvika fällan genom att som ett mantra upprepa "nej, nej, nej, nej, nej" i huvudet. Och det funkade, så förhoppningsvis kan jag klämma mig i min två år gamla klänning idag.
/Emma 

Såhär snygga var jag och Hanna när vi gästade Skara Sommarland med våra hjärtskärande skrik i veckan. Skolbespisningen up next!
/Emma

Antingen var jag en varulv i ett tidigare liv eller så har någon i Fribergssläkten blivit biten av Fenrir Greyback. Varför? Jo, för VARENDA jäkla gång det är fullmåne drabbas jag och mamsen av huvudvärk, yrsel och sömnsvårigheter. Nånting i ekvationen kvinnliga fribergare + fullmåne är det i alla fall som inte stämmer, och om någon har en mer vettig förklaring än att varulvsblodet skulle rinna i våra kroppar får ni gärna höra av er! Inbillining räknas icke som ett godtagbart förslag!

Nu när jag och Emelie har varit 2010-talets Judas och övergett våra andra bloggkollegor för att helt enkelt starta en ny, tänkte jag att det var på tiden att vi faktiskt presenterade oss. Jag och Emelie är rätt så lika (inte till utseendet. Hon är lång, blond och smal medan jag är mörk, inte alltför lång och måste nästan beställa två säten när jag åker tåg för att verkligen vara säker på att häcken får plats) så jag gör helt enkelt presentationen i vi-form:

*Vi ska båda till Asien i höst (tillsammans, go figure).
*Oturen drar sig till oss värre än 40-plussarna på krogen.
(*Vissa kallar inte ovanstående fakta för otur utan för klumpighet. Stämmer inte! Nåja, en kombo av båda kanske är grunden till att vi ofta råkar ut för saker som andra inte råkar ut för.)
*Tävlingsmänniskor! RAAOWRRR!
*Vi är båda i grund och botten väldigt snälla och omtänksamma människor. 
*Gymnasielärarutbildningen och Göteborg blir vår destination i januari. 
*Hundar och andra typer av djur (kräk) är inte något du ska prata om i fall du är på date med någon av oss.
*Vi har en mindre hälsosam inställning till mat.

Nu jäklar i havet har jag och Svennemannen börjat om på ny kula! Har ni sett? VI HAR EN HEADER! Fantastiskt.

Ville egentligen bara hälsa er varmt välkomna till Emmas och Emelies (lite lättare namn än föregående)!