Well, I'm just a girl

Fredagen den 13e var gårdagens datum och vi får vara nöjda med att värre saker inte hände oss. Emelie spillde makrill över sig medan Emma halkade på köksgolvet (raggsockar på parkettgolv) och fick tokvarmt tevatten över sig samtidigt som hon utökade blåmärkslistan. Vi hade räknat med mer brutala saker, som brutna ben och så. Men icke! Vår otur kanske har vänt!

På kvällen gjorde vi livet surt för de andra gästerna på Glädje med våra höga skratt och opryda samtalsämnen. Men bartendrarna jublande troligtvis ur högan skyn med tanke på alla drinkar vi beställde in. Roligast på kvällen var ändå när en av Max kompisar efter mycket tjat lyckats övertyga Emma om att hon skulle ha en till drink. Emma, som redan en timme tidigare kände att den sista alkoholdroppen för kvällen var drucken, proppsade på och ville absolut inte bli bjuden på annat än vatten. En kopp te hade förresten gått bra också, vid närmare eftertanke. Hur som haver så går killen och beställer två drinkar. När han kommer tillbaka har han fått med sig två MJÖLKDRINKAR från den hårdjobbande bartendern och verkar väldigt nöjd med sitt val av spritblandning. Tills Emma säger att hon är laktosintolerant. Hans min i det ögonblicket, det kan man leva på länge.


Den stora anledningen till att vi sågs nio tjejer igår var att många av oss nu ska gå skiljda vägar under ett par månader. Usch, vad onödigt sorgligt den där meningen lät! Som en pressrelease att ett kändispar ska skiljas, ungefär. Men vi två flyttar IMORGON ner till Göteborg, en bor där redan, tre ska iväg på världens resa och resten stannar här hemma i sköna Skövde, så vi kommer alla befinna oss på olika håll i världen.

Tänk att vi imorgon kommer vara hobbygöteborgare på heltid och dessutom lämnat våra hem för egna lyor. Det är helt galet vad vuxna vi känner oss! Den här dagen har spenderats med att packa ner två hela liv i rullväskor och diverse påsar, bara det känns konstigt. Imorgon ska samma kläder och saker packas upp i en etta i Majorna respektive i en delad trea med utsikt över Liseberg (från hissen, men ändå). Sjukt var ordet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0