Om det är någonting jag noterat sen jag flyttade mitt arsle till Götet så är det hur aggressiva och egocentriska folk blir på spårvagnar. Särskilt nu i snötider. Gud, dessa vagnar tar verkligen fram de sämsta sidor ur oss människor!

Vid påstigning av rälsfordonet är det KRIG om vem som kan komma först på och därmed knipa bästa platsen, och man skyr inga medel. Skit i att folk ska ut före och att man i förbifarten knuffar omkull en gammal tant med en liten rullator, för en fin sittplats det ska man ha. Gärna jämte ett fönster och långt bort från vagnens alkisar.  Då har man lyckats! Skulle man mot förmodan dra vinstlotten att hitta två lediga sittplaser jämte varandra lägger man givetvis väskan på den ena platsen för att eliminera risken för att behöva kommunicera/råka röra en annan individ.

Och att folk är gamla eller har barn, det skiter man också fulla fan i. Bonnatösen i mig befinner sig i  ett chocktillstånd! I fina lilla Skövde frågar man alltid om pensionären som gjorde bussen fem minuter försenad av att bara dra busskortet om han vill sitta och man brukar dessutom slänga ett par vänliga ord med vederbörande. Här tittade en mamma med stor skeptis på mig när jag frågade om jag kunde hjälpa till med barnvagnen.

Nu beter sig alla givetvis inte såhär utan jag kryddar i vanlig ordning. Sen älskar jag för övrigt att åka kollektivt i Göteborg, det känns lite cosy på något vänster. Allra mest gillar jag dock att säga att "jomen jag är på vagnen nu". Fatta hur hög Götetkänslan är i den meningen är!