Inte nog med att jag saknar persienner, numera saknar jag även gardiner med tillhörande stång också. Varför? Jag, en av Sveriges mer osmidiga personer, i kombination med en dåligt fastskruvad gardinstång kunde helt enkelt inte sluta bra. Hej säger jag till tidiga morgnar och hej säger grannarna mitt över till mig. Nu kan de se precis vad jag gör, alla timmar på dygnet. Jag känner mig lite som en BB-deltagare..

 
Såhär ser alltså fönstret ut för tillfället. Tomt så när som på ett par prydnadssaker, en riktig överlevarblomma och en mysklädd spegelbild.

Släktkalas var den stora händelsen under min lördag i Skövde. Det och att jag var på synundersökning med tillhörande konstaterande att jag givetvis hade fått sämre syn. Nya glasögon är beställda och Emelie skrattade gott när jag berättade vilken typ av glas jag skulle få. "Hahahaha, det är sånna som alla PENSIONÄRER har" frustade hon fram och jag kände mig äldre än hastighetsbegränsningarna.

Släktkalaset då. Det var supertrevligt, som alltid när man befinner sig i ett rum med en viss gensättning. Jag fick en sodastream av kusinerna och jag är nu lyckligast i världen. Extragäst för kvällen var Sanna och vi drog senare ut på Skövdes kroggator (läs gata). Där träffade vi i vanlig ordning på människor man känt sedan barnsben, vilket inte är jätteförekommande i Göteborg. Vi försökte även dansa loss men Djn för kvällen gjorde sitt yttersta för att motarbeta oss då han spelade cirka tjugo sekunder på varje låt innan han lade dit sånt där "dörörörörö"-ljud där den enda dansen som funkar om man inte vill stå och vicka lite lätt på stjärten är robotdansen. Men, vi hade kul i alla fall.

Aaaah, vad skönt det är att komma hem ibland. Att bara götta ner sig i soffan tillsammans med päronen, att bli lita bortskämd och att ha en DISKMASKIN. Underbart!

Mamma och pappa firade mig lite igår eftersom min egentliga födelsedag sammanföll med tentahets. Jag fick favoritmat, jordgubbar och alldeles för mycket paket. Finaste var asken med brorsan på och just lillmannen var återigen den som briljerade med asbra presenter. Vem som än hjälpt dig, TACK!

Igår gjordes tentan och första tanken när A4at med tre frågor på damp ner på bordet var: JDFHERGFREFHCBWAJDXkqwskdajwncvhjadf. Ungefär. Sen när hjärnan hämtat sig en aning så kunde man ändå ordbajsa sig igenom mycket, men hur det gick är en annan femma. Nu har vi i alla fall fått lite fritid tillbaka och det känns för jäkla skönt.



Igår hade vi tentafest hemma hos en glad smålänning vid namn Jenny, och det var riktigt trevligt. Kvällen avslutades med en currymacka som var nått så djävulskt go att jag måste nämna den här. Jag är liksom inte ens ett big fan av curry men den här kaloriskapelsen gjorde att smaklökarna jublade. Tyvärr har stället uppe 24/7 så jag kan härmed säga hejdå till min beachform.

Idag får vi finbesök av två Skövdebrudar vilket ska bli helhärligt. Äntligen några fler som anses prata bonnigt! På torsdag tar vi dessutom och hoppar på tåget till hemstaden, så nu ska dialekten bättras på. 

Tjarååå.  

Igår träffade vi några andra ur klassen hemma hos fina Johanna, och planen var att vi skulle diskutera kommande tentafrågor. Gjorde vi det? HEEEEE! Men skönt är väl det tänker jag då det enda som snurrar i huvudet för tillfället är olika perspektiv på lärande, didaktiska traditioner och ord som assimilation. Hjärnspökena har till och med börjat invadera mina drömmar då jag inatt drömde att B.F. Skinner jagade mig med en råtta i ena handen och choklad i den andra. Tydning på det, någon?

Istället för att spendera ännu mer tid med lärarbibeln så åt vi gott, snackade, spelade spel och gjorde något så svenskt som att se melodifestivalen. Ärligt talat så vet jag inte vad som var värst; låtarna eller Björn Ranelids orangesnuskiga bränna.

Idag fyller undertecknad 21 år. TJUGOETT! Fattar ni hur gammal man är då? När jag var sju år tänkte jag mig själv som fyrbarnsmor, husägare och popstjärna vid den här åldern. Är väl inte riktigt där än.

Det jag förundras över är att jag inte tycker att det är så jäkla latjo att fylla år längre. När man resonerar så,  då ÄR MAN GAMMAL! Herregud, att fylla år var ju det bästa med perioden januari-april tillsammans med semlor och snöbollskrig. Och nu vill jag helst stanna kvar i den här åldern, vara 21 fram till himlen kallar på mig. Edward Cullen, come and bite me!

  

Förra året vaknade jag upp till skönsång av Hanna med familj och spenderade dagen bland vågor och cous-cous i Marocko. I år var det samma tjej med tillhörande pojkvän som startade dagen med ljuvliga stämmor och frukost på sängen i en liten trea i Göteborg. TACK bästa sambos! 

   

Har du förhållande? Grattis, se till att ta hand om varandra och gör något fantastiskt av dagen som att skratta er fördärvade åt favoritserien, äta chokladbollsdeg eller skumbada.

Jag tänker inte hänga läpp över partnersaknaden utan ska efter min date med skolböckerna träffa frugan och ett par klassmates. Pubquiz och ett par öl är så romantisk min hjärtdag kommer blir.


Varför vi fortfarande är singlar.

Vi är mycket väl medvetna om att vi (emma) inte är Sveriges bästa blogguppdaterare. Hade bloggen haft namnet Kenzas, Kissies eller Blondinbella hade vi varit stämda för längesen och det hade rått stor uppståndelse i media. Det är tur vi inte är så stora då, kan man tänka.

Under den senaste tiden har vi bokstavligt talat bott i våra böcker och kommer göra det ytterligare en vecka till då vår tenta är nästa tisdag. Vår lägenhet luktar urdruckna tekoppar och tentaångest, och det har till och med gått så långt att vi spränger vårat pluggbord i luften med hjälp av en fantastisk app på fånen. Riktigt roligt, för övrigt.

Under helgen har jag inte gjort mycket för att framställa mig i bättre dager utan har kunnat förväxlats med personen på den här bilden:

Men bättre tider kommer! Redan imorgon ska vi ses några klasskompisar (de som inte har förhållanden) för att fira att vi avklarat en inlämning och att det fortfarande finns hetingar på singelmarkanden.

Idag testade jag och frugan på det alla andra prövade för fem år sedan: sushi. Utvärdering? De första fyra bitarna gick toppen tyckte jag, medan Svempa kände obehaget från första stund. Efter ett tag började jag reflektera över vad jag åt och detta i kombination med att jag varken gillar wasabi, ingefära eller soja gjorde att vi gick loss på tacopajen istället.

På en skala ett till tio får sushi en åtta, och då är det illamåendeskalan vi snackar om.  

Finbesök, födelsedagsfest och fyllesamtal. Fikor, finsittning och fantastiska frukostar.

Jag har totalt missat programmet livet blir bättre, programmet som både sätter tankar i rullning och skär i hjärtat. Gå in på tv3play och se tv som visar livets svarta sidor men också att det finns så mycket hopp här i världen. Fint!