Little miss clumsy
När vi ändå i tidigare inlägg har skrivit om att jag är klantig så kan vi lika gärna spinna vidare på ämnet.
I tisdags kväll lyckades jag, trots att jag hade nycklar med mig, bli utelåst. Jag hade varit och handlat när jag skulle gå in genom portingången och där mötte jag mina sambos Hanna och Ricard som öppnade dörren för mig. Jag övervägde om jag skulle ta hissen eller trapporna men valet föll till slut på det sistnämnda eftersom jag tänkte att vardagsmotion är bra. Efter lite stönande och med tunga ben var jag uppe på den femte våningen, försökte sticka nyckeln i låset och upptäckte att det inte funkade.
Då har jag givetvis tagit med mig nyckeln som visserligen funkar i mitt hem, men i det hemmet som ligger i Skövde. "Jaha ja", tänkte jag. "Det var ju typiskt. Tur jag har mobilen i alla fall så jag kan ringa efter dem". Fast, nä. Eftersom jag bara skulle gå och handla så resonerade jag som så att jag faktiskt kunde klara mig utan phonen i fem minuter, men ack som jag förbannade valet senare.
Så där stod jag, utan nycklar, mobil och varma kläder. Nu var detta dock inomhus men eftersom vår trappuppgång saknat fungerande element sedan..? Aa, ett tag i alla fall så var det inte varmt. Mina sambos skulle ju bara ut på en liten promenad så jag beslutade med tanke på att jag kunde bli utelåst ute att stanna kvar i den kära trappuppgången. Problemet var bara att Hanna och Ricard inte tog en liten sväng i kvarteret utan var ute på en riktig skogsmullepromenad på 2,5 h. Så vad gör man då när man är ensam i en trappuppång?
Min första tanke var såklart att äta upp det jag hade handlat. Eftersom jag var så sysslolös kunde jag lika gärna käka lite. Tyvärr hade jag bara handlat flytande eller kladdiga produkter så som mjölk, fil, fond och keso men även konserver som är inbrottssäkra, så det enda som återstod var en stackars fetaost som jag mumsade några tuggor på innan jag fick ont i magen. Då beslutade jag mig för att gå lite wild n' crazy och åka upp och ner i hissen. För er som undrar så tar det 33 sekunder att åka från bottenplan till våningen längst upp, det är 36 olika stenplattor på varje våning, 134 trappsteg i hela huset (146 om man räknar med källartrappan) och det tar sju minuter för lampan i trapphuset att släckas. Hej brist på underhållning.
Ungefär såhär glad var jag vid tillfället:
I tisdags kväll lyckades jag, trots att jag hade nycklar med mig, bli utelåst. Jag hade varit och handlat när jag skulle gå in genom portingången och där mötte jag mina sambos Hanna och Ricard som öppnade dörren för mig. Jag övervägde om jag skulle ta hissen eller trapporna men valet föll till slut på det sistnämnda eftersom jag tänkte att vardagsmotion är bra. Efter lite stönande och med tunga ben var jag uppe på den femte våningen, försökte sticka nyckeln i låset och upptäckte att det inte funkade.
Då har jag givetvis tagit med mig nyckeln som visserligen funkar i mitt hem, men i det hemmet som ligger i Skövde. "Jaha ja", tänkte jag. "Det var ju typiskt. Tur jag har mobilen i alla fall så jag kan ringa efter dem". Fast, nä. Eftersom jag bara skulle gå och handla så resonerade jag som så att jag faktiskt kunde klara mig utan phonen i fem minuter, men ack som jag förbannade valet senare.
Så där stod jag, utan nycklar, mobil och varma kläder. Nu var detta dock inomhus men eftersom vår trappuppgång saknat fungerande element sedan..? Aa, ett tag i alla fall så var det inte varmt. Mina sambos skulle ju bara ut på en liten promenad så jag beslutade med tanke på att jag kunde bli utelåst ute att stanna kvar i den kära trappuppgången. Problemet var bara att Hanna och Ricard inte tog en liten sväng i kvarteret utan var ute på en riktig skogsmullepromenad på 2,5 h. Så vad gör man då när man är ensam i en trappuppång?
Min första tanke var såklart att äta upp det jag hade handlat. Eftersom jag var så sysslolös kunde jag lika gärna käka lite. Tyvärr hade jag bara handlat flytande eller kladdiga produkter så som mjölk, fil, fond och keso men även konserver som är inbrottssäkra, så det enda som återstod var en stackars fetaost som jag mumsade några tuggor på innan jag fick ont i magen. Då beslutade jag mig för att gå lite wild n' crazy och åka upp och ner i hissen. För er som undrar så tar det 33 sekunder att åka från bottenplan till våningen längst upp, det är 36 olika stenplattor på varje våning, 134 trappsteg i hela huset (146 om man räknar med källartrappan) och det tar sju minuter för lampan i trapphuset att släckas. Hej brist på underhållning.
Ungefär såhär glad var jag vid tillfället:
Kommentarer
Trackback
