Ikväll tänker jag på Lokomotiv Yaroslavl, Stefan Liv och alla omkomnas familjer.

Det gör ont. Hjärtat blöder och tårkanalen har för längesen svämmat över. Mest snurrar tankarna kring Stefan Liv då han var den enda svensken och den man följt och beundrat under en längre tid. 

Jag är uppväxt i en familj där man andas hockey, så därför känns det här lite extra under det vänstra bröstet. Nyss läste man om Stefans flytt till KHL och nu helt plötsligt finns han inte mer. Orättvist och ofattbart.

Vila i frid.