Idag har jag så ont i mina ben att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Trappor, att gå på dass och att böja mig ner är det inte tal om.

Anledningen till att jag idag har gångsvårigheter stavas h-å-r-d-t-r-ä-n-i-n-g. Det som jag från början trodde var en oskyldig promenad visade sig vara en helvetestur på berget signerat Emelie och Amanda. Hurtbullarna bestämde nämligen att vi skulle gå lila milen vilket inte innebär att rundan har violetta gångstigar utan att den bara går up och ner, upp och ner i all oändlighet. Faktum är att jag tror att den saknar raksträckor helt.

Jag trodde att den värsta smällen var att jag skulle behöva gå den absurt jobbiga sträckan men där, mina kära vänner, trodde jag fel. Träningshuliganerna tyckte (krävde) att vi skulle SPRINGA uppför varenda backe, och då snackar vi backar med 70 graders lutning. Tänk er Balderbacken fast du ska upp och inte ner för den. Ärligt talat visste jag inte om jag skulle gråta eller skratta. 

Givetvis glömde vi att strecha vilket gör sitt till att mina lår mår som de mår idag. Halloj träningsvärk! 

/Emma