Tågresan till Götet var hur svettig som helst. SJ verkade redan ha sadlat om till vintertider och stängt av airconditionfunktionen för länge sen, så jag och Carro satt och lyssnade på 800 grader och Jag är så het för att komma i rätt stämning. Med glansig panna och stora lökar nådde vi i alla fall semihuvudstaden där finaste Hanna väntade.

För er som inte fattat galoppen så ska jag och Hanna bli sambos. Hon fick nycklarna till placet i torsdags och kommer bo där själv tills jag börjar plugga i januari. Gatan bredvid våran heter Fribergsgatan så det kan ju inte bli annat än superlyckat.

För att återgå till kvällen så intog vi lite thaifood innan vi drog iväg till Håkan och Liseberg!

Håkan var.. inte alls bra. De första tio låtarna var från den nya plattan där vi kanske kände igen tre, och det finns inget värre än att gå på Håkankonsert och inte kunna texterna. Så där stod vi, fem 20-åringar, och kände oss alldeles för gamla. 

Men sen, helt plötsligt, när vi stod där och kände oss malplacerade så hörde vi beatet från en gammal låt och då ska gudarna veta att vi kom igång. Jeez, när han är på det humöret, Mr Hellström, då finns det verkligen ingen som han.

När konserten var färdig och vi inte hade några röster kvar drog vi hem till lägenheten igen för att börja förfesta och tagga utgång. Men där, mina kära läsare, ringde pensionärsklockan för andra gången den kvällen. Jag och Carro blev för trötta och gick till de andras missförtret och lade oss. Rullatorn nästa!

I sedvanlig Skövdeanda intogs det pannkakor till frukost (YUMMIE!) innan vi tackade för oss och återigen förlade våra öden i Västtrafiks händer.
/Emma