Varje år när sensommaren övergår till regnig höstyra kommer den lika punktligt som den feta mobilräkningen när jag är pank. Den Stora Höstepidemin aka förkylningen. Näsa som rinner, mandlar som förvandlas till taggtråd och en energinivå som är lika hög som ett förbrukat batteri.

Nu har den i vilket fall landat i min arma kropp. Den befinner sig för närvarande i förfeststadiet vilket är det lindrigaste stadiet i förkylningsprocessen (när det är raveparty är både höga febern och halsflussen gäster), och jag tycker inte det minsta synd om mig själv. Faktum är att jag njuter lite halvt. Nu behöver jag inte ha dåligt samvete för att jag inte tränar eller fångar dagen und so weiter, utan kan njuta helhjärtat av att mysa i soffan med en bok och en kopp te. Rätt så befriande, faktiskt.

/Emma