HELT INSANE!

Idag har jag så ont i mina ben att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Trappor, att gå på dass och att böja mig ner är det inte tal om.

Anledningen till att jag idag har gångsvårigheter stavas h-å-r-d-t-r-ä-n-i-n-g. Det som jag från början trodde var en oskyldig promenad visade sig vara en helvetestur på berget signerat Emelie och Amanda. Hurtbullarna bestämde nämligen att vi skulle gå lila milen vilket inte innebär att rundan har violetta gångstigar utan att den bara går up och ner, upp och ner i all oändlighet. Faktum är att jag tror att den saknar raksträckor helt.

Jag trodde att den värsta smällen var att jag skulle behöva gå den absurt jobbiga sträckan men där, mina kära vänner, trodde jag fel. Träningshuliganerna tyckte (krävde) att vi skulle SPRINGA uppför varenda backe, och då snackar vi backar med 70 graders lutning. Tänk er Balderbacken fast du ska upp och inte ner för den. Ärligt talat visste jag inte om jag skulle gråta eller skratta. 

Givetvis glömde vi att strecha vilket gör sitt till att mina lår mår som de mår idag. Halloj träningsvärk! 

/Emma

Ikväll tänker jag på Lokomotiv Yaroslavl, Stefan Liv och alla omkomnas familjer.

Det gör ont. Hjärtat blöder och tårkanalen har för längesen svämmat över. Mest snurrar tankarna kring Stefan Liv då han var den enda svensken och den man följt och beundrat under en längre tid. 

Jag är uppväxt i en familj där man andas hockey, så därför känns det här lite extra under det vänstra bröstet. Nyss läste man om Stefans flytt till KHL och nu helt plötsligt finns han inte mer. Orättvist och ofattbart.

Vila i frid.  

Jag älskar när någon är ledig samtidigt som jag och dessutom älskar att göra samma saker som jag älskar att göra. Jag älskar också när denna någon heter Caroline Olovsson.

Fröken prata-först-tänka-sen och jag tog våra spiror ner till stan. Vi underskattade helt klart septembervärmen och kom lite sådär lagom svettiga och illaluktande ner till centrum. Tur det finns butiker som säljer parfym!  

Vi kom på att vi borde börja dansa och Carro visade redan prov på att hon har movsen i blodet.  So you think you can dance up next!

Shopping stod på schemat och jag bortsåg grovt från mitt köpstopp. Min vana trogen spenderade jag en mindre förmögenhet inne på mitt älskade apotek men även H&M fick en släng av min generositet innan vi intog en paus på det gyllen m:et.

När jag kom hem lekte jag hemmafru. Jag både dammsög (dansandes) och lagade mat, vilket inte hör till vanligheterna.

Nu ska jag ut och gå milen med ett härligt gäng brudar och sen ska vi äta upp alla kalorier vi bränt med en onsdagsmiddag. Tjosan!
/Emma

När väckarklockan (läs mobilen) ringer klockan halv sju på vardagsmorgnar har jag hur svårt som helst att gå upp. Jag snoozar både en och två och tre gånger innan jag till slut får tummen ur räva och lämnar min horisontella position. Men det tar emot, för sängen tycks alltid vara sådär perfekt varm när man absolut inte får ligga kvar.

Och idag, när jag kan sova precis hur länge jag vill, jomen då vaknar jag kvart över sju av mig själv! Såklart. Sängen känns hård och för varm så att somna om är inget att ens överlägga. FML.

När vi ändå är igång med att bjussa på bilder från kameran som är med både på fester, i löparspåret och på dass så kan vi lika gärna spinna vidare på trenden. Här kommer det bästa från iphonen som ännu inte skådat cybervärldens ljus.

1. Försök till konstsim.
2. Tight klänning + klättra på stenblock = stor reva i baken.
3. Em&Em och våran ständige partner under sommarens alla lördagskvällar; Chapel Hillen.
4. Varför jag älskar mitt jobb och varför jag inte blev ansiktsmålare.
5. Bruna sommarben! Om ni undrar vad jag har polerat dem med för att få till den optimala glansen så är det faktiskt vanlig skokräm. JÅ-ÅÅ.
6. Jag och favvogrannen Jessy under Maggio-konsert. Så. Jäkla. Bra. 
7. Maxxie var lika ful i sina 3D-glajjor som senaste HP-filmen var bra.
8. Under mitt Londonbesök passade jag på att mäta mina icke-existerande armmuskler mot en triathlontävlare. Behöver ju inte nämna vem som vann armbrytningsduellen.
9. Vi töser var i Tingsryd samtidigt som laget klarade sig kvar i allsvenskan. Det firades med skridskoåkning klockan tre (?) på natten med en promillehalt som garanterat inte var körvänlig.

/Emma 

   
Kusinerna Kempe/Broberg bjöd in till storkalas igår och vi var inte sena att tacka ja till inbjudan. Jajamen gick på högvarv och gamla som unga beblandade sig på dansgolvet för att svänga sina lurviga (hahaha, vem FAN kom på det uttrycket egentligen?). Väldigt trevlig och rolig kväll där maten (grillad korv vid ett-snåret borde vara givet på varje fest) och Mia- & Klara-imitationerna avlöste varandra. Tyvärr får ni nöja er med ett par kassa mobilbilder som är ungefär lika klara som vissa var i huvudet under gårdagsnatten.

Carro och Emelie följde med hem till det Fribergska palatset så jag hade några att skeda med. När vi vaknade satte vi i sann dagen-efter-ära igång att rensa ut både kylskåp och skafferi på allt som hade ett högre kaloriintag än 500 för att sen förflytta våra sockerfyllda kroppshyddor till soffan. Otroligt händelsrik dag! 

Anledningen till att det inte skits ut mer inlägg från Emelies tangentbord är för att stackarn är internetlös. Men det kunde varit värre. Hon kunde varit byxlös, hemlös eller allmänt lös, och det är hon ju inte.

När jag loggar in på blogg.se får jag en smärre chock, sätter teet i halsen och är nära andnöd.

Läsarsiffrorna har ökat fyrdubbelt under det senaste dygnet?! What the fuck?

Min första tanke är att Kenza slutligen har upptäckt hur fantastisk vår blogg är och sen rekommenderat halva Svea Rike att klicka sig in här (hypotes felaktig). Andra tanken är att det måste vara något grovt fel på bloggservern men nu har jag tittat både en, två och tre gånger och den verkar på något mycket vidunderligt sätt må bra. 

Förklaring, någon? För just nu fattar vi mindre än vad vi gjorde under fysiklektionerna i nian.
  
/Em unt Em

- Han ser verkligen ut att vara femton år!
- Aa, men har ni sett hans tvilling då?
- Näää..
- Han ser PRECIS likadan ut!

Ja, jag saknar lillebrorsan. Detta är inte megakonstigt då jag är van vid att bo vägg i vägg med pojken, och nu helt plötsligt befinner vi oss 585, 9 km ifrån varandra enligt eniro.

Idag tog jag tag i problemet och ringde upp den lille parveln. Den andra oktober far jag troligtvis upp till de norrländska markerna och har dessutom timat in min vistelse med hockeyderby. Hur bra? Nu ska jag sätta mig framför SJs hemsida och be till gudarna att jag väljer ett tåg som inte blir fem timmar försenat. Wish me luck! 
/Emma 

Onsdagar är jag som tidigare nämnt ledig, vilket innebär bildbomb eftersom jag både har tid och ork att släpa med mig min tegelsten till kamera.
Denna morgon började med superfrukost; en stor kopp te och keso med banan. Så jävla gott! När jag lade mig igår längtade jag riktigt till att jag skulle vakna eftersom jag skulle få äta så god frukost, vilket egentligen borde klassas som att vara lite halvt dum i huvudet. Ingen normalt funtad människa längtar efter att gå upp tidigt och lämna sköna sängen, särskilt inte för en liten mejeriprodukt med frukt. 
 
Efter frukosten fastnade jag i vanlig ordning framför dumburken och varierade facebookstalkning med att läsa igenom iq-befriade bloggar á la Kissie. När jag hade suttit en stund kände jag att fler och fler celler lämnade hjärnkontoret, så då övergick jag till att attackera det stackars plommonträdet i jakt på mer mat. 


När jag ändå var igång med att underhålla magen var det lika bra att göra lunch också. Wok och cous-cous åkte ner i födoröret innan jag hoppade på den halvt fungerade cykeln mot resecentrum. Jag borde verkligen göra något åt cykelhelvetet för det hörs på ett hundrametersavstånd att jag kommer. Dunk-dunk-dunkdunk-dunk-dunk-dunkdunk låter det, men eftersom ringklockan också är trasig så gör det vid närmare eftertanke inte jättemycket att cykeln är högljud.   

När jag anlände till Skövdes ställe för sprit- och knarkdeals (aka resecentrum) tyckte jag att folk stirrade en väldans på mig. Jag undrade om jag hade en såndär wow-dag då jag var ovanligt snygg, men dessa tankar försvann lika snabbt som de hade kommit när jag tittade ner på mina brallor. Då hade jag lyckats spräcka jeansen under cykelturen, och naturligtvis var gud inte nådig utan satte revan mitt i skrevet. Score!

När jag klev av bussen fick jag gå ett bra tag i olidlig värme innan jag kom fram till mitt slutmål Skara Sommarland. Jag förbannade både en och två gånger att jag hade valt svarta jeans och mc-boots för min vandring, men jag sjöng ut min ilska genom att högt och med tondöv stämma vråla and I would walk 500 miles and I would walk 500 more. Sångterapi mot agressioner is the new black har jag hört!

Efter att ha missat första bussen tillbaka (där for dagens andra grova svordomsmassa ut från flabben) hamnade jag till slut i min home town vars namn man inte kan uttala utan att låta bonnig. Där väntade en fika och en hobbyamerikan på mig och kompenserade genast upp den dåliga eftermiddagen. 

Dagen avslutades senare med en powerwalk med Carro och Emelie som inte varade längre än det fina vädret, så motionen ersattes med onsdagsmys. Ibland älskar man vädergudens timingar.

/Emma  
 

1. Jag har lyckats få upp spalten med alla arkiverade inlägg! Nu återfinns den längst upp och inte under allt vi skrivit. BRA DÄR! Kräver egentligen ingen större hjärnkapacitet, men har man inte sysslat med bloggdesign tidigare så kan alla dessa jävla koder göra en rätt jävla förbannad. 

2. Mina läsglasögon har hittats! Äntligen kan jag se vad jag skriver ordentligt (alla tidigare stavfel skylls på frånvaron av dessa förbättra-synen-saker) och jag kan läsa tidningen utan att behöva kisa med ögonen. Vardagslyx!

3. Hela skafferiet är fullt av choklad och jag har inte ätit en bit idag (än). Att jag har sån bra karaktär när klockan är nio på morgonen hade jag inte en aning om. Borde nästan firas..

     
Lite fan-vad-jobbigt-kuriosa: Mitt hår! Jag är naturligt lockig och dagar då jag vaknar såhär får jag välja mellan att spendera en timmes närgången kontakt med plattången eller helt enkelt inte lämna huset.
/Emma

Just nu är det Melissa Horns nya Under Löven och Innan jag kände dig som går på repeat i iphonehörlurarna. Så fina, precis som alla hennes andra sätta-ord-på-känslan-texter. Nu längtar jag till den 14 september då resten av albumet släpps. CRAVINGS!
/Emma  

För er som är lika inbitna HP-fans som jag är och inte riktigt kan få nog av Mr Magic finns det en sida med all möjlig fakta om vår favorit och hans trollkarlsvänner. Perfekt i dessa tider då i alla fall jag inte riktigt kommit över sorgen att det faktiskt inte kommer komma några fler historier om Harry.

Klicka på någon av bilderna så kommer ni direkt till wizard-heaven. ENJOY!

Älskar världens bästa Sanna! Bjussar både på skratt och dubbelhakor när vi ses!

Den sista helgen i augusti varje år anordnar Skaraborgs största stad Matfestivalen, också känt som Skövdeungdomsfyllans nationaldag. Meningen med spektaklet är att man ska gå runt och käka, så därför är det ingen högoddsare att jag har besökt stället både igår och idag. Emma + mat är alltid en vinnande kombo!

Bäst: Festivalbananen, alla dagar i veckan. Det är typ därför man går dit.
Sämst: Varför har Langosmannen kapitulerat och försvunnit?

Mitt och Emelies nya sätt att bränna kalorier involverar både åtta hjul och en avdankad hockeyhjälm. Bilister skrattar öppet åt oss och skrubbsår på benen skapas, men satan i gatan vad roligt det är.

Trots att jag åkt konståkning och är rätt hemma med ett par skridskor på fötterna lyckas jag se maximalt kissenödig ut när jag åker. Därav alla skratt, kanske.

Igår när jag lunchade åt jag enligt menyn fläsk filé med gorgonzola sås, och idag när jag öppnade tidningen fick jag se denna annons..

Man lyckas inte bara med att särskriva en gång utan TVÅ i en och samma annons! Särskrivshataren och den blivande svenskaläraren i mig får en panikattack och bryter samman ett slag. Har man ingen som läser igenom möget innan det publiceras och hamnar i 50 000 människors händer? Eller varför inte pröva google om man är osäker? All cred ändå till annonsören att ordet höstnyheter åtminstone blev rätt.

Alla har vi våra småsaker som vi stör oss till tusen på, och särskrivning är min svaga punkt. Men det är inte bara det att jag blir irriterad när jag ser att ett ord har delats upp i två delar, utan saker och ting kan faktiskt få en helt annan betydelse om det särskrivs. Ta bara Kassaarbetare sökes, som blir kassa arbetare sökes. Det känns ju inte jättelatjo att söka till det jobbet, eller hur?! Eller som min rubrik; den handlar minnsann inte om särskrivning utan om ett sär som skriver (vilket i och för sig är delvis sant), men ni ser hur galet det kan bli. Så snälla, SNÄLLA alla journalister/restaurangägare/annonsörer/webbbutiksägare, när vi skriver något som når den stora massan kan vi väl försöka få det rätt? Så slipper jag ligga och vända mig i graven när den tiden är kommen. 

Så. Nu har jag fått ur mig lite svenskabitterhet. Skön..t.

/Emma